AnnaCnilssoN

Det handlar bara om uppförande när folkpartiets Jan Björklund pratar skola.

Genom åren i skolan har jag mött föräldrarna till Kalle och Lisa. Föräldrar som varje vecka får rycka ut akut till sina barns skola. Föräldrar som måste avbryta sina egna arbetsuppgifter, som varje vecka tvingas ”Vabba” för att barnet inte vill gå till skolan.  Ska dom inte kunna jobba då så att deras privatekonomi urholkas? Är det så vi stärker våra medmänniskor?

Vem och vad är det som bör förändras? Det är jobbigt att vara förälder till barn med ADHD, Asperger eller någon annan funktionsnedsättning. Föräldrarna uttrycker en lättnadens känsla när deras barn äntligen möter en kvalificerad och komptent pedagog som kan bemöta deras barn. Att vi i skolan klarar av att göra skoldagen bra för Lisa och Kalle som medför att konfliktsituationerna minskar och lusten att vilja delta i undervisningen ökar, det är vårt jobb, vår arbetsuppgift. Föräldrarna behöver få vara bra föräldrar och då behövs en bra skola. Björklund föreslår att föräldrarna ska sitta med sitt barn i skolan. Fundera en stund på vad som händer med Lisas självkänsla om pappa måste sitta bredvid henne. Fundera på hur de andra elevernas bild av Kalle formas om han måste ha mamma med sig på rasterna.

Vi är olika, en del människor orkar hålla koncentrationen på en hög nivå i flera timmar medan andra behöver skruva på sig lite i stolen. En del barn har ett stort rörelsebehov och andra barn har behov av att prata. Vi kan inte kräva att barn ska orka sitta still med rak rygg och knipa igen munnen. Vi behöver vara komptenta pedagoger som förstår att vi har olika inlärningsstilar, olika personligheter. Gå till dig själv och reflektera. Det är möjligt att Jan Björklund tillhör den där sortens människor som trivs med att vara tyst utan att kommentera det han hör och han kanske klarar av att sitta i samma ställning under flera timmar. Om han tror att alla människor är stöpta i samma form är det verkligen beklagligt.

Alla ska ha rätt till en bra skolgång. Självklart ska vi ha arbetsro i skolan. Det kan vi enkelt skapa genom flexiblare tänkande hos pedagogerna. Det som kännetecknar alla hjältar som jobbar med elever i behov av särskilt stöd är kreativitet. Dessa personer är världsmästare på att hitta kreativa lösningar så att alla elever mår bra. Lösningen är inte en stor stark assistent eller en förälder som ska tvinga barnet till ett förändrat beteende.  Mitt förslag är ökad kompetens genom fortbildning. I grundutbildningen till lärare bör det ingå minst en kurs om elever i behov av särskilt stöd och en kurs om bemötande.